Inga snickar idag heller... :( men de kom iaf in hit idag o sa att de kommer i morgon så jag hoppas på det... Tea åkte skridskor med sitt dagis så jag skjutsade henne till ishallen till kl 12 o hon åkte bussen hem med dagis och så mötte vi henne vid busshållsplatsen....
Ebba lite hängig på eftermiddagen och rosiga kinder så jag kollade febern... 37,8... hm, lite snorig och lite ont i halsen... Gaaahhh inte börja om nu med halsfluss utan hoppas på vanlig förkylning bara... jag har ju haft lite ont i bihålerna några dagar så jag har väl smittat henne... jaja, hoppas det går över fort....
Robban tokstädade när han kom hem o jag åkte en sväng till affären och slängde till återvinningen...
Bra jobbat älskling... Skurade golv, lister, dammtorkat och dammsugat över allt ... inte ens en smula under dynorna i soffan, härligt...
Hänger inte riktigt med att det är jul om en dryg vecka... Mysigt såklart men just vid sådana tillfällen kan jag verkligen sakna en mamma... sällan jag pratar/skriver om så personligt men i år har det varit väldigt tydligt... 3 barn under 6 år, som är hemma mycket, frukost, mellis, lunch, mellis, middag, kvällfika....Jag älskar att fixa och trixa, baka o laga mat men tänk så ljuvligt att bara kunna höra en person säga, sätt dig en stund hjärtat så fixar jag, jag hämtar på dagis idag, kom hem och ät middag på söndag, kommer och fyller frysen med just det jag älskar.. Inte att jag klagar på nått sätt men jag hoppas att ni alla där ute som har en mamma som ni står nära uppskattar henne och talar om hur mycket hon betyder för er...
Min mormor har ju alltid stått mig väldigt nära och det är så ledsamt att se världens bästa mormor bli gammal... livet går ju såklart vidare men lite ledsamt kan det vara ibland... Sådana gånger är jag extra tacksam för min äldsta och bästa vän Cicci som finns där i vått och torrt... det gör många andra vänner också men har man känt varandra sedan man var 6 år.... ja det är nåt speciellt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Älskade vän! Usch nu rinner tårorna...Så fint att du öppnar dig lite, och vågar säga sånna saker! Jag forstår dig till fullo! Jag är så tacksam för min egen mamma, och jag tycker att det är jobbigt att hon bor så långt borta. Dock är hon duktig på att komma på besök o stanna länge. Dom gånger är precis som du beskriver. ATt man kan få släppa matlagning, dagis hämtning o även få sovmorgon. Jag njuter såklart varje gång, och skulle önska att alla hade det så. Jag orkar inte äns tänka på den dagen min mamma inte finns mer, jag kommer att bryta ihop totalt.
Måste bara påpeka åter igen att du är en FANTASTISK mamma! Du är sånn mamma som alla andra vill vara, du fixar o donar o har ett hjärta av guld!Och som jag har sagt till dig förut, släpp kraven på dig själv lite, för du räcker SÅ bra som du är! Jag är ju inte direkt din mamma, men jag finns här för dig o jag älskar dig! Puss fina vän! //Lin
Skicka en kommentar